Jag har bott hela mitt vuxna liv i Luleå och för mig är det "hem". Nu bor jag i en ny stad och trivs som fisken i vattnet. Dock finns det en sak jag inte blir klok på...VÄDRET!
Luleå är känt för att vara en blåsig stad. Kommer man från Torneälvens dalgång är Norrlandskusten ett livligt ställe. I Luleå var vintrarna normalt sett vita och kalla med några snöstormar då och då. Sedan jag flyttade till Västra Götaland har jag fått uppleva en helt annan slags vinter och storm. Här flyger det takpannor och vägskyltar till höger och vänster, träd faller, tunnlar översvämmas och broar stängs av. "Väderkaos", "Monsterstorm och skräckkyla" skriver tidningarna i sina rubriker. Ett riktigt oväder, det är vad det är, men det resulterar mer i trafikkaos när både Götatunneln och Älvsborgsbron är avstängda under fredagens rusningstrafik. Att sitta i bilkö har blivit en adventssyssla.
I tisdags haglade det, på onsdagmorgon låg snön vit på marken och samma kväll drog världens åskväder förbi. Sedan dess har det regnat konstant. Hur tänkte vädergudarna, åska mitt i december? Du öppnar garderoben och tittar på din tjocka, fluffiga dunjacka och hoppas att den kommer att komma till användning denna vinter. Istället är du konstant blöt och kall ända in i märgen. Du kan inte på något sätt smita från den råa, kalla luften. Du åker till jobbet varje morgon och hoppas att du tar dig fram hel på asfalt bland av is då temperaturen hoppar hela tiden över och under 0-graden. Än är både jag och bilen hela trots värdelösa däck, ta i trä.
Jag hoppas verkligen att Norrbotten bjuder på en vit jul. Jag vill plumsa, frysa och huttra i 30 minusgrader, skotta snö och åka lite skidor med mina vänner. Jag längtar hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar